Min lille spis :(

Helgens aktiviteter blev inställda. Hade inte massor inplanerat men jag hade sett fram emot helgen efter en lång och tuff vecka såklart. Men sonen har blivit sjuk. han ligger just nu i skrivande stund i min säng med hög feber och värk i kroppen och huvudvärk, precis samma som hans syrror har haft i veckorna innan. Men nu är vi nästan alla vaccinerade iaf. Jag fick "bacon-sprutan" igår och mår helt ok. Är såklart öm i armen men har annars inga tecken på biverkningar. Bara minstingen som inte fått, men det blir kanske snart eftersom de ändrat åsikt om detta nu och ska börja vaccinera 6 månaders bebisar - 3 åringar också.

Nu har jag haft sjuka barn i 3 veckor på rad. Fast min mamma har tagit hand om dem delvis dessa veckorna så att jag har kunnat jobba långa dagar på praktiken och även gjort min hemtentamen på kvällarna. Tur att jag har mamma. Hon är världens bästa mormor dessutom :). Skickar även ut ett tack till alla andra som har hjälpt mig. Jag är så tacksam! Nämner inga namn så är ingen glömd :).

Jag håller på att stålsätta mig för nästa vecka. Den blir som att resa ner till helvetet och bli slickad av lågorna kan jag lova! Jag kan nog inte förbereda mig mentalt på att orka med detta, alla sår kommer att rivas upp igen och de har inte ens slutat blöda än. Jag kan bara hoppas att min mentala hälsa är så stabil att jag inte flippar ut helt! Jag känner mig så sårbar och hatar den känslan. Jag vill känna mig stark igen. Ovissheten är också en ständig oro och ligger och bubblar i magen hela dagarna. Kanske är det därför som jag inte kan äta. Jag är ingen vacker syn längre med tunna armar och revben som sticker ut på sidorna. Tror inte jag har fler hål i bältet till byxorna, jag har spänt in det sista. Men jag är medveten om problemet och försöker att motarbeta det.

Nä, det må vara fredag men nu jobbar min skalle på övertid. Jag har bara sovit 4 och 1/2 timme per natt denna veckan. Nu protesterar min kropp och vill bara ta mig till sängen. Ska strax krypa ner till min varma spis (min febriga kille). Han vill ju absolut inte ha något febernedsättande iheller. Han blir helt hysterisk bara jag nämner alvedon eller liknande. Men om han börjar yra eller visar tecken på försämring så kommer jag inte att ge mig. Då måste jag få ner febern! Ska försöka somna ikväll utan att blöta ner hela örngottet. Begriper inte varför jag tvunget ska gråta när jag går och lägger mig. Det är precis som att när man slappnar av så kan alla känslor skölja över en som en våg! Därav mitt förra inlägg från Björn Skifs låt. För så känns det.

God natt