Mörbultad, men överlevde!!

Jag känner mig mörbultad både psykiskt och fysiskt sen gårdagen men jag överlevde och det trodde jag knappt att jag skulle göra ett tag. Jag tog mig igenom det. Nu är det över och nya tuffa uppgifter väntar. Men jag tar en sak i taget och betar sakta av alla måsten. Idag har jag fått stanna hemma från min praktikplats. Trodde att jag skulle klara det men jag har haft fullt upp här hemma istället. Tror att jag har ringt "tusen" tradiga samtal denna dagen. Men nu ligger jag inte efter med det längre och slipper ha det hängade över mig. Dessutom behöver jag återhämta mig rent känslomässigt. Men jag ser lite ljusare på framtiden idag. Känner en hopplöshet men har en tro till att det kan bli bättre och att det går att lösa det mesta. Kommer säkert inte kännas så alla dagar men idag gör det just nu i denna skrivande stund. När man börjar ta itu med allt det praktiska och ser att något händer så blir det en morot till att vilja fortsätta. Mitt liv får inte ta slut vid 29-års ålder, det måste ju finnas något mer för mig där ute i den stora världen :/. Hoppas att mitt förflutna går att förena med framtiden. De enkla lösningarna är ofta bättre än de invecklade.

Nu ska jag bjuda på alla porträttbilderna från förskolan och skolan på min kidz. Stolt som man är över sin avkomma ;-).