
Som gårdagens tidning ligger jag på botten av papperskorgen. Någon har redan läst några sidor i mig och tror sig redan veta allt om mig. Men mitt liv är inte som en öppen bok. Mellan raderna gömmer sig många hemligheter och bara den som verkligen förtjänar det får läsa dem!
Jag gör som jag brukar. Jag vänder blad och börjar sakta skriva på ett nytt kapitell. Det känns tråkigt men det verkar som det inte finns något lyckligt slut på denna sagan. Hur börjar man nu igen?
"Det var en gång".............
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar