Kväll med bitter eftersmak

Tänker inte skriva om att jag var på klassträff med tandsköterskorna igår.....
eller om hur vi först hade en kul fest med vin och mycket jobbsnack.....
eller om hur vi skaka rumporna på dansgolvet sen hela natta.

Tänker bara säga att helgen är för kort och jag saknar älskling!
Så tom jag känner mig just nu :(.
"Deppfian" har tagit över och det e inte så himla kul kan jag säga.
Lägenheten känns stor, tom och jag saknar mina barn.
Vilken tur att de i eftermiddag kommer rusande in genom dörren och in i min famn.
Jag mår inte bra av att va ensam. Jag känner mig övergiven, obehövd och oälskad :(.
Snälla få tiden att gå fort nu så jag slipper denna tystnad och ensamhet!

Ni som känner mig å läser...ring inte ner mig nu, för när jag känner så här så e risken att jag inte ens svarar. Ta det inte personligt, det e bara inte så jag menar. Vill inte prata telefon eller träffas för att fika haha. Det botar inte denna känslan som jag bär. Jag vill bara ha DE SOM JAG ÄLSKAR MEST hos mig! E det så fel? Det är ju så alla andra har det som lever i ett parförhållande och som har sina barn hos sig jämt. Så som man levde förrut. Då tog man det för givet att de alltid skulle finnas där. Nu måste jag lämna ifrån mig mina barn. Nu måste jag säga farväl till min kärlek när han ska hem. Det är minsann inget att ta för givet att få ha sina kära hos sig jämt, det har jag lärt mig nu! Men jag behöver träna mig på att vara ensam så blir det kanske lättare med tiden...eller så blir det inte det. Vem vet? Känns bara som livet rinner förbi i väntan på något hela tiden.

Tänk att om ett par timmar så har jag inte ens tid att grubbla mer på detta. Och då kommer rummen fyllas med skratt och liv igen....märkligt :/. Nepp, nu ska jag sluta tycka synd om mig själv..för det e ju det man gör när man mår så här! Får göra lite nytta istället :)