Ibland stöter man på riktigt trevliga, men framför allt hjälpsamma människor. Igår ringde en pappa till mitt jobb för att fråga om min äldsta dotter fick följa med han å hans dotter hem. De bor inte alls långt ifrån oss så det går jätte bra tycker jag. På deras väg hem e det lite motvind och min dotters cykel går väldigt trögt. Växeln har fastnat i 3:an så hon får kämpa på ordentligt på pedalerna. Men då tycker hennes kompis pappa synd om henne så när de kommer hem så tar han fram verktygen och fixar cykeln till oss! Jag ringer honom när jag kommer hem för att säga att vi e hemma men ska bara iväg å handla. Men han säger att flickerna har kul å att jag kan handla i lugn o ro och dessutom säger han att min dotter gärna får äta hos dem. I rösten har han det där igenkännande. Han är också skild sen några år tbx å vet precis hur vi ensamstående får haka oss fram ibland. Hur man aldrig hinner med det man ska och hur svårt det är tex för en (som jag) att fixa trasiga växlar på cyklar haha. Jag tackar å bockar tusen gånger för hans hjälp.
Nu cyklar vi lätt till skola å jobb denna morgon :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar