Har lust att skrika ut genom fönstret...DET FINNS INGET JÄVLA ALWAYS!!! Har bara ett sånt ögonblick nu..går över snart igen :(. Fan...varför skulle man bli så jävla påmind om allt igår. Man får börja om på ny kula hela tiden känns det som.
Hur kunde jag låta mig själv halka tbx?
Hur kunde jag låta mig själv bli så sårbar?
Hur kund jag låta mig själv älska så mycket?
Hur kan man någonsin lita på någon igen?
Hur kan man börja älska igen å låtas älskas av någon?
:(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar