Gråter floder :(

Det var länge sen jag fällde så här många tårar. Gråter så grannarna nog tror att jag gjort mig illa, men det e skönt. Måste släppa ut mina sorger på en gång. Kan inte bära runt å stänga inne det jag känner nu....förtvivlan! Underbart e kort och ingenting varar för evigt. Det borde jag veta vid det här laget!! Nu försvinner jag ett tag igen å slickar mina sår. Livet e inte roligt att leva just nu...men jag vet att det fortsätter, det gör det alltid vare sig man orkar eller ej. Jag e lättlurad, jag tror att människor är lika enkla som jag är, men de finns dem som är så mycket mer invecklade. Jag gör å säger alltid det jag känner. Jag vill inte spela spel, leva dubbelliv, vara någon annan än den jag är. Men saker å ting var inte så enkla som jag trodde...de var mer invecklade och jag tror så här i efterhand att jag levt i ovisshet om en massa saker. Jag vill inte heller peka finger å göra någon till den skyldiga, jag bär också skuld till att det blev så här. Jag förlorade den mest underbara människa jag mött. Någon som gjorde mig knäsvag å fick mitt lilla hjärta att bulta bara han uppenbarade sig. Men nu e det över...en underbar saga och ett stort kapitell i mitt liv e slut!! Jag ville verkligen inte det men så blev det. Man kan inte styra över allt och definitivt inte över andra å deras känslor. Fan va kärleken e svår :(. Den e så flyktig, de trodde jag inte heller. Trodde att när man väl fått den där härliga magkänslan och känner sig riktigt förälskad...att man tom älskar någon så högt...att det skulle räcka hela livet. Att det då inte fanns någon anledning till att söka lyckan på annat håll eller att känslorna kunde dö ut. Men förmodligen var det inte lika ömsesidigt å då e det ju klart att det inte kan hålla. Jag vill bli gammal med någon, vara denna trogen å han mig, dela alla mina dagar med den...kanske finns han...kanske inte. Nu tar orden slut, de hjälper inte. Önskar inget ogjort. Kan ju inte ångra att man upplevt något fantastisk. Ska föröska lära av mina misstag istället.

Hejdå!