Första kvällen på länge som jag blev riktigt glad. Först sprang jag på R nere i byn. Fan ta dig ...byn e för liten för oss båda :P. Jävla midsommar, haha! Nä men de e snart glömt....hrm...snart.
Sen ringde kära M å berätta de senaste. Jag skratta så jag låg dubbel som vanligt. Sorry att jag redan hade käkat å fick hoppa pizzan...men de tar vi en annan kväll. Men kaffe e utlovat så det nappar jag nog snart på min kära vän.
Sen fick jag fina sms från D. Känner mig plötsligt väldigt uppvaktad. Kanske ska ge honom en chans ändå när han nu ber om det, vad tycker ni? Kan gå hur som känns det som. Men jag e iaf hembjuden till honom nu i veckan. Å det tacka jag ja till, så får vi se hur det går. Måste ju våga nån gång. Kan inte stå kvar på samma ruta längre. Jag blir ju inte yngre ;) Lyssnar dessutom gärna på hans skönsång till gitarr när som å trivs förträffligt i hans sällskap.
Tror iaf att den ända medicinen som läker ett brustet hjärta är att ge sig ut på banan igen.
Känner mig inte så ensam idag iaf :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar