Fy fan för livets jobbiga överraskningar. Kvällen/natten jag fick igår va fan inte kul å ganska oväntad måste jag säga. Men det är inte jag som e direkt drabbad utan någon som står mig mycket nära. Så om jag hade en tuff kväll så kan jag bara föreställa mig hans. Samtidigt så vet jag så väl anledningen. Har nog bara hoppats att den skulle försvinna av sig själv liksom :(. Men den gjorde sig påmind ordentligt igår. E så jäkla orolig å har knappt sovit inatt. Varför ska alltid de finaste människorna råka ut för allt jävelskap!! Nu väntar jag otåligt på att höra goda nyheter igen. Vill så desperat höra att allt e under kontroll. Höra hans röst. Men det kan ju dröja. Usch...har svårt att tänka på annat å ögonen har bestämt sig för att tårfyllas stup i ett :(. Man känner sig så förbaskat liten i dessa sammanhang. Önskar att man kunde göra nått eller finnas till mer för den som behöver. Det plågar mig att veta att den jag bryr mig om så mycket har det så här!!!
Försöker sysselsätta mig med annat som städ å matlagning för att slå bort lite av de jobbiga tankarna men ni vet själva hur sånt här maler å maler innombords. Tur att barnen kommer snart å håller mig sällskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar