Jag vet att de som utspelades denna helgen e helt galet, kanske fel, å att jag aldrig kan berätta om den för någon. Har lovat att hålla det hemligt...Men min blogg e min fristad där jag måste babbla av mej. Jag blir ju snart tokig annars. Har svårt att smälta detta. Jag vet att de va fel men de kändes så jävla rätt just då. Asså om inte detta va ödet så vet jag inte vad det var???
Nu har jag lättat på hjärtat, skulle jag kanske inte gjort. Men om ni skulle fråga mej om den här helgen nån gång så kommer jag aldrig berätta om den. Jag bär den med mig i minnet istället som en dröm som nästan va för bra för att vara sann ;). Sånt här händer ju inte på riktigt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar