Okej nu satsar jag

Shit va läskigt!! Men ikväll bestämde jag mig för att satsa på någon. Vet att han tycker om mig huuuuur mycket som helst.
Är en fin kille.
Jag upplevde INTE kärlek vid första ögonkast med honom. Men jag har insett att sån kärlek å dem heta känslorna inte alltid är de som håller. Kärlek vid första ögonkast hittar man nog bara en gång i sitt liv...å jag hitta den för nått år sen, men den fick jag inte behålla...Jag visste inte då hur jag skulle handtera den så jag fumlade bort den :((. Men den biten han stal av mitt hjärta är alltid hans, den kan aldrig någon annan få. De får ta en de andra bitarna men inte den för de går inte bara ;) Den där ljuvliga människan får finnas kvar i mitt liv för alltid om han vill. Han har blivit en kär kär vän. Fast att jag inte träffar honom längre (vilket jag hoppas vi ändrar på snart) så är det så. Jag bryr mig fortfarande lika mycket om hur han och hans familj har det trots att vi inte är ett par. Kan inte förklara vår relation mer än något fint. Är hellre hans vän än inget alls till honom. Jag tar på mig skulden för vårt misslyckande. Jag vet nu vad jag måste göra annorlund i nästa förhållande. Där ska banne maj inte finnas utrymme för missförsånd eller tvekan om vad jag känner! Nu MÅSTE jag våga satsa igen. De e dax. Livet är ju så mycket rikare om man får uppleva kärleken. Nu har jag dejtat av mig...känner mig redo. Har lekt klart. Vill inte gå på fler meningslösa träffar. Lite klokare...lite mer erfaren ;) och villig att öppna mig för den rätta igen.

Men allt detta vet inte HAN om än!! HIHIHI! Vi har dejtat några gånger med det var flera månader sen nu. Jag satte stopp och gömde mig när han visade för stort intresse. Sen dess har vi bara skickat 100-tals sms till varandra och pratat på telefon. Men på lördag ska vi träffas igen efter flera månaders samtal :). OM och jag säger OM allt känns bra så satsar jag 100%. Då e de slutfegat. Dejten kan också få motsatta effekten. Vi eller jag kan upptäcka att vi inte passar ihop och att han inte är den rätta. Men då vet jag att jag har verkligen försökt iaf. Ska känna efter ordentligt och INTE tänka så förbaskat mycket.

Skrattar lite nu...tänk om han visste vad jag har grubblat ikväll. Han har inte en susning. Men jag behövde rensa huvudet. Igår svarade jag inte när han ringde för att jag höll på att fega ur igen. Men ikväll svarade jag....å vet ni, de kändes förbaskat bra. Han får mig att skratta å känna pirr i magen iaf. När jag skulle säga hejdå för att hans son hade vaknat så ville inte han bara säga hejdå...Han säger högt å tydligt framför sin son -Du... jag tycker väldigt mycket om dej. Sov så gott sen...puss på dig :-O :-O :-O. Jag ska förmodligen träffa hans barn på söndag...här finns inga bromsar från hans sida som ni märker hihi, härligt :-D Gulliga han. Stackar´n har inte haft de lätt me maj nrä jag stundvis varit ganska avvisande. Jag behöver liksom bli överbevisad att han verkligen gillar mig innan jag vågar :/

Så efter helgen vet vi nog.
Då får vi se om jag blivit kär på riktigt eller jag får fortsätta mitt sökande efter den rätta för mig :)