Det gäller att veta sina begränsningar och vad man är kapabel till. Erkänna nederlag och inse faktum! Å faktum är att jag förlorade :(. Gjorde allt som jag kunde. Å jag har ju ett ordspåk kärt..som faktiskt är från en film som jag såg när jag var liten..."Gör ditt bästa å tro på de, så blir allt bra de ska du se". Så nu får jag se vart livet bär mig. Snart kan jag lyfta igen å testa mina vingar. Men jag har inte bråttom. Kanske förtjänar jag också att bli älskad av någon. Någon som bara vill ha mig för den jag är å tom mina dåliga sidor :P. Jag hoppas verkligen att en dag finna den rätta för mig å mina barn...han som jag ska dela resten av mitt liv med. Om han uppebarar sig så finnns inga bromsar längre!! Tänker aldrig mer hålla tbx med vad jag känner av rädsal att förlora. Ska lägga alla kort på bordet så han får veta från första början hur mycket han betyder för mig. Tänker vårde den kärleken så ömt. Men t o m DÅ kan det gå åt skogen, men då kan jag inte anklaga mig själv att inte ha försökt iaf. Har så mycket kärlek att ge men bara till den rätta såklart. Alla säger mig att jag e unga å vacker.... att jag harhar livet framför mig..att havet e fullt av fiskar som hoppar efter mig...att man måste kyssa några grodor innan man hittar prinsen. Låter jobbigt...suck. Har iaf varit ett helt underbart år! Må hända att kärleken är blind...men den är underbar, fick mig att känna mig levande igen :-D. Har så många fina minnen att se tillbaka på å dem minns jag med glädje å värme i mitt hjärta. Jag kommer lääänge framöver att påminnas om den tid som varit av en massa olika saker i mitt liv. Saker vi gjort tillsammans, platser vi besökt, planer vi hade för framiden...å inte minst varje gång vår kisse Sixten uppebarar sig. Han hade inte varit hos oss om det inte vore för......
Men nu har jag hittat lugnet igen. Har fått ro med allt. Blir ju så när man ger upp å måste släppa taget. Man hämtar andan igen å pustar ut. Kallas avslut...å de e skönt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar